Piperin: varför det är en viktig ingrediens i kosttillskott

Svartpeppar (Piper nigrum) är en av de mest använda kryddorna. Den uppskattas för sin tydliga skarpa smak, som tillskrivs alkaloiden piperin. Svartpeppar används inte bara i människans kost utan också för en rad andra ändamål, till exempel som läkemedel, konserveringsmedel och i parfymtillverkning. Många fysiologiska effekter av svartpeppar, dess extrakt eller dess viktigaste aktiva ämne, piperin, har rapporterats under de senaste årtiondena. Piperin i kosten stimulerar bukspottkörtelns matsmältningsenzymer på ett gynnsamt sätt, ökar matsmältningsförmågan och minskar avsevärt mag-tarmkanalens passagetid för föda. Piperin har i in vitro-studier visat sig skydda mot oxidativ skada genom att hämma eller oskadliggöra fria radikaler och reaktiva syreradikaler. Behandling med svartpeppar eller piperin har också visat sig minska lipidperoxidation in vivo och gynnsamt påverka cellernas tiolstatus, antioxidantmolekyler och antioxidantenzymer i ett antal experimentella situationer med oxidativ stress. Den mest långtgående egenskapen hos piperin har varit dess hämmande effekt på enzymatiska läkemedelsbiotransformerande reaktioner i levern. Det hämmar kraftigt leverns och tarmens arylhydrokarbonhydroxylas och UDP-glukuronyltransferas. Piperin har dokumenterats öka biotillgängligheten för ett antal terapeutiska läkemedel samt fytokemikalier genom just denna egenskap. Piperins biotillgänglighetsökande egenskap tillskrivs också delvis ökat upptag till följd av dess effekt på ultrastrukturen hos tarmens borstbräm. Även om det inledningsvis fanns några kontroversiella rapporter om dess säkerhet som livsmedelstillsats, har sådana bevis varit tveksamma, och senare studier har fastställt säkerheten för svartpeppar eller dess aktiva princip, piperin, i flera djurstudier. Piperin är visserligen icke-genotoxiskt, men har faktiskt visat sig ha anti-mutagena och anti-tumörmässiga effekter.

De medicinska egenskaperna hos curcumin som erhålls från Curcuma longa L. kan inte utnyttjas på grund av dålig biotillgänglighet till följd av dess snabba metabolism i levern och tarmväggen. I denna studie utvärderades effekten av att kombinera piperin, en känd hämmare av glukuronidering i levern och tarmen, på curcumins biotillgänglighet hos råttor och friska frivilliga människor. När curcumin gavs ensamt, i dosen 2 g/kg till råttor, uppnåddes måttliga serumkoncentrationer under en period på 4 h. Samtidig administrering av piperin 20 mg/kg ökade serumkoncentrationen av curcumin under en kort period på 1-2 h efter läkemedlet. Tiden till maximal koncentration ökade signifikant (P < 0.02) medan eliminationshalveringstiden och clearance minskade signifikant (P < 0.02), och biotillgängligheten ökade med 154%. Å andra sidan var serumhalterna hos människor efter en dos på 2 g curcumin ensamt antingen omätbara eller mycket låga. Samtidig administrering av piperin 20 mg gav betydligt högre koncentrationer från 0.25 till 1 h efter läkemedlet (P < 0.01 vid 0.25 och 0.5 h; P < 0.001 vid 1 h), ökningen i biotillgänglighet var 2000%. Studien visar att piperin i de använda doserna ökar serumkoncentrationen, absorptionsgraden och biotillgängligheten av curcumin hos både råttor och människor utan biverkningar.

Svartpeppar (Piper nigrum) är en av de mest använda kryddorna. Den uppskattas för sin tydliga skarpa smak, som tillskrivs alkaloiden piperin. Svartpeppar används inte bara i människans kost utan också för en rad andra ändamål, till exempel som läkemedel, konserveringsmedel och i parfymtillverkning. Många fysiologiska effekter av svartpeppar, dess extrakt eller dess viktigaste aktiva ämne, piperin, har rapporterats under de senaste årtiondena. Piperin i kosten stimulerar bukspottkörtelns matsmältningsenzymer på ett gynnsamt sätt, ökar matsmältningsförmågan och minskar avsevärt mag-tarmkanalens passagetid för föda. Piperin har i in vitro-studier visat sig skydda mot oxidativ skada genom att hämma eller oskadliggöra fria radikaler och reaktiva syreradikaler. Behandling med svartpeppar eller piperin har också visat sig minska lipidperoxidation in vivo och gynnsamt påverka cellernas tiolstatus, antioxidantmolekyler och antioxidantenzymer i ett antal experimentella situationer med oxidativ stress. Den mest långtgående egenskapen hos piperin har varit dess hämmande effekt på enzymatiska läkemedelsbiotransformerande reaktioner i levern. Det hämmar kraftigt leverns och tarmens arylhydrokarbonhydroxylas och UDP-glukuronyltransferas. Piperin har dokumenterats öka biotillgängligheten för ett antal terapeutiska läkemedel samt fytokemikalier genom just denna egenskap. Piperins biotillgänglighetsökande egenskap tillskrivs också delvis ökat upptag till följd av dess effekt på ultrastrukturen hos tarmens borstbräm. Även om det inledningsvis fanns några kontroversiella rapporter om dess säkerhet som livsmedelstillsats, har sådana bevis varit tveksamma, och senare studier har fastställt säkerheten för svartpeppar eller dess aktiva princip, piperin, i flera djurstudier. Piperin är visserligen icke-genotoxiskt, men har faktiskt visat sig ha anti-mutagena och anti-tumörmässiga effekter.

De medicinska egenskaperna hos curcumin som erhålls från Curcuma longa L. kan inte utnyttjas på grund av dålig biotillgänglighet till följd av dess snabba metabolism i levern och tarmväggen. I denna studie utvärderades effekten av att kombinera piperin, en känd hämmare av glukuronidering i levern och tarmen, på curcumins biotillgänglighet hos råttor och friska frivilliga människor. När curcumin gavs ensamt, i dosen 2 g/kg till råttor, uppnåddes måttliga serumkoncentrationer under en period på 4 h. Samtidig administrering av piperin 20 mg/kg ökade serumkoncentrationen av curcumin under en kort period på 1-2 h efter läkemedlet. Tiden till maximal koncentration ökade signifikant (P < 0.02) medan eliminationshalveringstiden och clearance minskade signifikant (P < 0.02), och biotillgängligheten ökade med 154%. Å andra sidan var serumhalterna hos människor efter en dos på 2 g curcumin ensamt antingen omätbara eller mycket låga. Samtidig administrering av piperin 20 mg gav betydligt högre koncentrationer från 0.25 till 1 h efter läkemedlet (P < 0.01 vid 0.25 och 0.5 h; P < 0.001 vid 1 h), ökningen i biotillgänglighet var 2000%. Studien visar att piperin i de använda doserna ökar serumkoncentrationen, absorptionsgraden och biotillgängligheten av curcumin hos både råttor och människor utan biverkningar.

Piperine, a major active component of black and long peppers, has been reported to enhance drug bioavailability. The present studies were aimed at understanding the interaction of piperine with enzymatic drug biotransforming reactions in hepatic tissue in vitro and in vivo. Piperine inhibited arylhydrocarbon hydroxylation, ethylmorphine-N-demethylation, 7-ethoxycoumarin-O-deethylation and 3-hydroxy-benzo(a)pyrene glucuronidation in rat postmitochondrial supernatant in vitro in a dose-dependent manner. Piperine inhibition of these reactions in postmitochondrial supernatant from 3-methylcholanthrene- and phenobarbital-treated rats was similar to the controls. Inhibition by piperine of arylhydrocarbon hydroxylase (AHH) from 3-methylcholanthrene-treated rats was comparable to that observed with 7,8-benzoflavone. Piperine caused noncompetitive inhibition of hepatic microsomal AHH from the untreated and 3-methylcholanthrene-treated rats with a Ki of 30 microM which was close to the apparent Km of AHH observed in the controls. Similarly, the kinetics of inhibition of ethylmorphine-N-demethylase from control rat liver microsomes exhibited noncompetitive inhibition with an apparent Km of 0.8 mM and Ki of 35 microM. These studies demonstrated that piperine is a nonspecific inhibitor of drug metabolism which shows little discrimination between different cytochrome P-450 forms. Oral administration of piperine in rats strongly inhibited the hepatic AHH and UDP-glucuronyltransferase activities. The maximal inhibition of AHH observed within 1 hr restored to normal value in 6 hr. Pretreatment with piperine prolonged hexobarbital sleeping time and zoxazolamine paralysis time in mice at half the dose of SKF-525A. These results demonstrate that piperine is a potent inhibitor of drug metabolism.